Ett adjö kanske föralltid
Nu sitter jag i skolan igen. Aktiekunskap som vanligt på tisdags morgonen. Imorse tog pappa och jag varsin bil, vi åkte till volvo för att lämna in den gamla. (Eftersom att Johan trashade den) Vi sa adjö till den eftersom vi kanske inte får se den mer, för om lagningen kostar mer än vad bilen är värd så får vi pengar av försäkringsbolaget istället.
Pappa tycker det är bra.
Jag hari nte smält det än.
Det skulle vara sorgligt att aldrig mer sitta i den bilen igen. Jag vet att den inte är ny och att det är stor och tung och bara drar en massa bensin. Men den har faktiskt varit bilen jag lärde mig köra i, och bilen som vi haft i typ 10 år eller nåt, och om det var pappa som hade gjort det hade jag nog inte brytt mig lika mycket. Det är tråkigt, det är det.
Nu ska jag övervaka mina aktieköp och sen blir det biologi, sen ska jag hem och plugga! Kanske blir det en powernap också, känner mig hur död som helst.
Puss
Pappa tycker det är bra.
Jag hari nte smält det än.
Det skulle vara sorgligt att aldrig mer sitta i den bilen igen. Jag vet att den inte är ny och att det är stor och tung och bara drar en massa bensin. Men den har faktiskt varit bilen jag lärde mig köra i, och bilen som vi haft i typ 10 år eller nåt, och om det var pappa som hade gjort det hade jag nog inte brytt mig lika mycket. Det är tråkigt, det är det.
Nu ska jag övervaka mina aktieköp och sen blir det biologi, sen ska jag hem och plugga! Kanske blir det en powernap också, känner mig hur död som helst.
Puss
Kommentarer
Trackback