Idag ska vi göra våran uppgift i miljön! Det skulle vara friluftsliv, och vi ska rida islandshästar på Ängsö! Det känns jätteroligt och lite pirrigt att komma upp i sadeln igen, jag red ju när jag var liten, enda tills jag gick i åttan. Då slutade jag av någon konstig anledning, kände ingen samhörighet med det längre. Men jag kan lugnt säga idag att jag saknar det. Ibland. Jag saknar nog allt, sammanhållningen, hästar i allmänhet, och ja, till och med dressyren! Det trodde jag aldrig. Men mest av allt tror jag att jag saknar hoppningen, det var ju lätt min favorit! Flyga över skyhöga hinder på ett djur som är kapabel till nästan vad som helst. Det är mäktigt. Mäktigare än det mesta jag gjort.

Jag kommer ihåg när jag och Milla hoppade med Diva, Fan va rädd hon var då alltså! Vi körde på över en meter, för att se om hon kunde klara det, (Diva alltså) snacka om puckon vi var, haha det var klart att hon kunde hoppa äver det där! Ojoj, vilka minnen man har från Hamre egentligen! Helt sjukt. Undrar hur det kommer kännas idag, jäkligt roligt hoppas jag!

Nu ska jag dra ut i förrådet och hämta in mina ridgrejer som äntligen ska dammas av!
Puss