Jag tänker mycket på hur det kommer att bli i höst när jag tar mitt pick och pack till Luxemburg som au pair. Hur det kommer att bli när jag kommer hem till juletider, ja hur alla kommer att bli och vara. Det är klart att jag är nervös och det är som värst när jag börjar tänka på det innan jag ska somna. Då går det varken att byta tankar eller att somna.

Jag ska ju som sagt till Luxemburg som au pair, och jag tror inte jag har sagt något om det tidigare här på bloggen. Det är ialla fall så att mamman i familjen är svensk och pappan kommer från Belgien. De pratar engelska hemma men jag ska prata svenska med deras pojke, 6 år, så det känns skönt. När jag inte tar hand om honom ska jag städa lite och laga mat. Jag ser verkligen fram emot det här och jag tror att det kommer bli ett underbart år, Det hoppas jag ialla fall. Men fyhelvete vad nervös jag är. Hur ska lilla jag klara mig utan familj och vänner, hur ska lilla jag kunna skaffa mig nya vänner där nere helt på egen hand? Jag som är så blyg. Men väl där så löser sig nog det mesta.