Oh baby, can I take you home?


Okej gott folk! Här är jag nu. Vid datorn och tv:n.
Ikväll har jag varit på stan och träffat en tjej som heter Towe. Tro det eller ej men jag är inte nervös för att träffa nya personer längre. Alltså, jag har ju nu gjort det ett antal gånger och det är ingen big deal längre om ´man säger så. Som vardag.
Vi käkade lite mexikanskt och en drink till det. Efter det drog vi oss till en bar för en drink. Där var det fotbollskväll så det var inte världens ställe att vara på om jag säger så..Blev en sex on the beach där och sedan tog vi en promenad i den friska rökfria luften. (Merre, de hade long island icetea, kom hit och drick med mig!!)
Under våran promenad sätter jag andan i halsen. Here is my story:
Där går vi, två svenskar i mitten av Luxemburgs city och tjattrar. Under en sekund tittar jag åt höger för att kolla in bilen som stod parerad mitt på en tom gata. Utan folk runt omkring. Tänker typ "åh, nice bil". Inget mer med det liksom, någon sekund senare kastar jag tillbaka blicken då jag tyckte mig skymta märket av mina drömmar. The one and only liksom. Rakt framför mina ögon, livs levande står där en Ferrari parkerad. Sådär bara. Jag vet inte vad jag ska skriva men alltså, shit. Tvingade med mig Towe ett varv runt (hur skämmig får man bli?) samt kollade in genom rutorna. Ett par killar strosade förbi och nog underade de vad vi höll på med. Jag skulle mer än gärna ha snott bilen kan vi ju säga.
En svart sak med genomskinligt där bak för att man ska kunna få den coola känslan/ inblicken i vadå? Motorn sitter väl ändå inte där? Vet inte vad som finns där men oj så snygg. Alltså tror ni man skulle kunna klä upp sig någon dag och liksom glida hos någon Ferrari återförsäljare och övertyga dem om att man kanske ska köpa en och därför vill provköra en? Då skulle jag trippa fram på moln efter det. Det är ett som är säkert.

Nu för att bevisa för er så tänkte jag ju ta en bild, dumma mig som sket i att ta med kameran. Men man har ju mobil! Synd bara att kameran är så förbannat dålig på den bara. Men här har ni (och jag) ett fotobevis för all framtid: (förlåt förlåt förlåt för dålig bild, numera tänker jag ha med mig kameran vart jag än går ifall jag får syn på en till)



Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0