Ja, då var helgen slut och min överraskning över. Nu har jag inga hemlisar på lut mer. Jag var alltså hemma i Sverige i helgen (torsdag-söndag). Pappa och jag hade smyg bokat mina biljetter så han visste hela tiden. Kommer aldrig glömma Fridas och mammas miner när jag gick innanför dörren. Det var värt varenda krona, och varenda timme på buss/flyg/tåg.

Har sedan jag kom hit ner tror jag, velat göra en resa hem som ingen visste om. Bara dyka upp liksom. Här var min chans. När jag kom in genom dörren sa Frida hej som vanligt och sen hade hon insett att det var jag som stog där, där jag egentligen inte borde vara. Med vidöppen mun sprang hon fram och kramade mig. Mamma vände sig och och kläcker ur sig "är du inte klok unge?!" Haha! Åh vad kul det var. Precis som jag hade tänkt mig, kanske till och med bättre. Sen stog dom där och tog på mig hur länge som helst för att se om det verkligen var på riktigt.
Åh, best ever!